Segelsällskapet Brunnsvikens klubbholme
Klubbholmen GETFOTEN kom i SSB:s ägo 1925. Genom ett förmånligt lån hos försäkringsbolaget Yachtassurans kunde köpet genomföras efter en kort betänketid. Köpeskillingen 16 000 kr betalades omgående och sedan kunde vi amortera 1 000 kr årligen till försäkringsbolaget. Som av en händelse läser vi att Yachtassurans stiftare år 1898 är SSB:s hedersledamot och frikostige prisdonator direktör C Henrik Granholm. Den hedersmannen har vi mycket att tacka för. Efter att i alla år ha arrangerat våra regattor på olika platser vid Värtan och Askrikefjärden, fick vi nu en fast samlingspunkt och startplats.
Så här såg klubbhuset på Getfoten ut 1940. Observera tornet på södra sidan. I det fanns en trappa som ledde upp till övervåningen.
Getfoten har genomgått stora förändringar genom åren, både när det gäller tilläggsplatser och byggnader mm. Redan 1926 påbörjades dansbanebygget och det säregna sexkantiga taket fulländade bygget 1927. I klubbhusets övervåning byggdes 12 sovhytter i miniformat på 30-talet. Att sova där var en speciell känsla. För det första var det kolmörkt dygnet runt och syretillförseln var nog oftast minimal den också.
Bastun på det gamla startberget var från början ett badhus. Badhuset byggdes senare om till startpaviljong. Det var dåvarande ordförande Gotthard Forsström som donerade både paviljongen och pengar till dansbanebygget. Paviljongen hade stått vid hans sommarstuga.
Startplatsen på Getfoten 1928 kallad paviljongen. Tvåa från vänster är Karl Söderstedt, redaktör för B.Y.K-aren. Sittande vid protokollet ser vi Gustav Gander.
På öarna byggdes också tidigt bekvämlighetsinrättningar och röjdes stigar. Det förbereddes också för att bygga en ångbåtsbrygga, men Vaxholmsbolaget var inte intresserad av att lägga till reguljärt på ön. Grannöarna Kalvholmen och Vasholmen hade ett bättre kundunderlag och så var den drömmen (bryggan) borta.
Dansbanebygget påbörjas 1926 på Getfoten. 1927 står dansbanan klar med tak och allt.
Utsikt från Getfoten över kappseglingsbanan 1926
Startplatsen på Getfoten 1926 utan startpaviljong
Fröken Anna-Stina Andersson, restauratris på Getfoten 1929. Ja det hette så på den tiden.
Christer Johansson som skrivit ner SSB:s historia och letat fram alla bilder minns att Anna-Stina var hans farmor Ida Johanssons väninna. Ida Johanssons son hette Sten Johansson som var SSB:s ordförande under ett antal år och sedan hedersordförande fram till sin död 1996.
Startberget vid regattan 1942
1938 lyckades ordförande kapten Otto Virgin med konststycket att få ”statsmakterna” att anlägga en småbåtshamn vid Getfoten. Kostnaden låg runt 80 000 kr och vi kom undan med att endast betala 10 % av totalkostnaden. När det hela var klart sommaren 1938, hade vi tre långa träbryggor med en förbindelsebrygga mellan holmarna. En honnörsbrygga nedanför klubbhuset och en stenpir, ingick också. Efter en försiktig framställan fick vi också passagen ut till startberget vackert stensatt och brädat.
Åskådare på Getfoten 1935
Framför klubbhuset på SSB:s klubbholme Getfoten 1940.
I mitten står föreståndarinnan Gerda Wennerström, som skötte om tillsyn, underhåll och restaurangen från 1939 fram till 50-talet. Bredvid henne, står vår gamle storseglare Pelle Rinman och vid räcket, känner vi igen Signe Kjellberg.
Martin Kjellberg högst upp till vänster och Signe Kjellberg längst ner till höger
Getfoten 1942
1950 påbörjades elektrifieringen av Getfoten och den var klar till midsommar 1951. Ordförande Sten Johansson ombesörjde det.
För att förbättra gäddbeståndet i vattnen kring klubbholmen utplanterades 30 000 gäddyngel på försommaren 1951. Vi hade rätt att utfärda fiskekort i restaurangen. Det var gott om gäddor då och fram till 60-talet.
Klubbhuset som var byggt vid sekelskiftet hade med tiden blivit alltmera otidsenligt och nedslitet. 1966 togs beslut om en ombyggnad. Men var skulle man nu få pengar ifrån till detta storprojekt. Vår dåvarande klubbmästare Torsten Nilsson kom med lösningen. Han arbetade vid det sociala och hade kläm på vissa s.k. nödhjälpsarbeten för socialt utslagna. SSB:s hamnkapten utsågs att leda arbetet. Åge Olsen var som klippt och skuren för den svåra uppgiften. I september 1966 kom arbetet igång och till säsongen 1968 stod det hela klart. Arbetet började från grunden och ett nytt källarplan byggdes upp samtidigt som stora delar av huset och skorstenar revs. På södra änden av huset fanns en liten tillbyggnad som benämndes gäststugan. Den fick nu försvinna liksom det säregna tornet med spiraltrappa upp till vindsvåningen. Norr om huset sprängdes och grävdes för en trekammarbrunn och nya rörsystem anslöts från husets kök och toalettutrymmen. Köket utökades och försågs med stekbord och moderna kylskåp och spisar.
Det kan kanske vara av visst intresse att beskriva den tidigare dispositionen och inredningen? Jag gör ett försök att se det hela framför mig som jag minns det från 50-talet. Från början gick en trätrappa upp till entrén på västra sidan. Senare på 30-talet gjöts en trappa där istället. Via den kom man in i en hall med kapprum och telefonhytt. Till vänster låg köket där man kunde beställa mat genom en halvdörr. Det mest spännande för oss unga var väl den utdragbara godislådan i dörren. Innanför köket hade restauratrisen sin tjänstebostad. När jag var grabb var det Lisa Åkerström som huserade på Geten. Sedan kom Maja och Herman Lekander och skötte Getfoten i tio år.
Det stora samlingsrummet var gammaldags stiligt med paneler och speglar på väggarna. Tapeten var om jag minns rätt mörkt röd med något slags sirligt blommönster. Längs trätaket hängde gästande båtklubbars vimplar i glada färger och mellan fönstren fanns fotografier av berömda båtar, seglare och diplom med mera. Det var ganska mörkt därinne beroende på den överskuggande balkongen. Det fanns bara tre fönster och en dörr ut mot söder till verandan. Därifrån gick man upp i spiraltrappan. In till vänster stod den pampiga öppna spisen, murad av stora runda stenar från stranden. Tog man steget upp mot det inre rummet så slog en doft av läder och gamla papper emot en. Därinne var ett mycket spännande kontorsrum med skrivbord av ek, klädd på skrivytan med brunt läder, bläckhorn, stämplar och kvittoblock med mera. En gammal vevgrammofon med tillhörande stenkakor kunde man ju inte låta bli. ”Det satt två apor i en bur uppå Skansen” lirande jag så ofta så att man vart rätt haj på att byta stift med tiden. Det finns ett fåtal fotografier kvar på inredningen i våra årsböcker. De kanske kan förmedla lite av den stämning som rådde här på den gamla goda tiden. Några möbler finns ju kvar i restaurangen än i dag och fotografierna likaså.
Det har gjorts flera försök att få vatten på holmen. En slagruteman visade på ett ställe där en pump installerades och fungerade några år. Senare har det konstaterats att salthalten i berget är så stor att vi har gett upp hoppet om eget grundvatten. Numera har en filteranläggning kommit till. Vattnet tas direkt ur havet och räcker nätt och jämt till köket, därav bristen på tvätt- och dricksvatten till öns besökare.
Annexet på lilla holmen var från början avsedd att bli klubbhus i innerhamnen, men underkändes av stadens ”skönhetsråd”? Alltså kom den ut hit omkring 1946. Efter ombyggnaden inför SSB:s 50-årsjubileum 1948, har den nu åter igen fått en mer praktisk inredning med två sovrum och ett större allrum med pentry. Vill du hyra in dig här, så är det bara att prata med föreståndaren. Även i klubbhuset finns det ett antal rum att hyra. Bastun har ni väl inte missat?
Visst är det en trevlig ö att gästa? Vi hoppas att ni har fått valuta för hamnavgiften och vi blir så glada när vi ser att det har tillkommit ytterligare en vimpel från din båtklubb!
Hjärtligt välkomna till Getfoten.
Christer Johansson
Stockholm i januari 1998.