SSB Kappseglar
1899 inför SSB en priskappsegling Lidingön Rundt. Seglingen var till en början bara öppen för SSB båtar. Denna kappsegling upphörde 1925 när Lidingöbron kom till.
Kappsegling "Lidingön Rundt" 1909
1901 inbjuder Wikingarnas SS till tävlan om ett vandringspris. De två första åren vinner SSB:s ”EKA” lätt.
EKA kom till SSB 1900. Ägare var sekreterare Gustaf Jonsson. Måtten lvl 5,52 mätningstal 7,80 Klass II, äldre typen. Eka debuterade 18 juli på Lidingö Rundt samma år och vann överlägset sin klass III 35 kvm. 1901 och 1902 vann hon seglingarna på Högarnsfjärden mot Vikingarnas båtar, men förlorade de kommande åren och VSS återtog pokalen. 1908 övertar A Olofsson båten i SSB. Några år senare säljs hon till Vikingarna. Kortet på EKA är ett brevkort och fotot är taget vid Snäckviken på Stora Värtan år 1900.
När Saltsjöns Seglarförbund bildades på initiativ av SSB började ett samarbete mellan de anslutna klubbarna. Gotthard Forsström från SSB var ofta eskaderchef vid dessa regattor. Dessutom ställde alltid ett antal funktionärer upp från de medanslutna klubbarnas seglingskommittéer på varandras tävlingar. Syftet var att klara av större öppna regattor till en lägre kostnad och det var heller inte så lätt att uppbringa tillräckligt många utbildade tävlingsfunktionärer.
"Vivan" omkring 1908, ägare G. Wennerström
Red Star och Aida i hård kamp på Högarnsfjärden den 5 september 1909. Red Star var SSK:s lottbåt 1908 en särklass A 30 Kvm. Aida står som särklass B i registret. Hon var byggd av Leonard Eriksson 1908.
Kappsegling den 19 september 1909
På hösten anordnades förr en avslutnings- eller manöverkappsegling, som man menade att det var. Starten gick från SSB:s bryggnock och sedan skulle ett antal utlagda prickar rundas bortåt Haga och Tivoliudden o.s.v. Bilden ovan är tagen den 19 september 1909. Det fanns gott om fotografer ute på banan och årsboken omtalar att det togs ett 50-tal bilder som senare visades upp. Dessvärre har vi inte så många bilder kvar från dessa seglingar idag. Vad värre är, är att det tyvärr inte antecknades något på själva fotot. Med åren har ett antal arkivarier fört upp dessa data på ett separat papper och dessa fakta står nu inte att återfinna. Troligtvis finns de någonstans och den som känner sig hågad att leta i olika arkiv, har en stor uppgift att fylla.
Kappsegling på Högarnsfjärden 1911. Vi ser bl.a. "Svalan" 50 kvm äldre typ, ägdes av K E Berggren.
Amatörbyggda båtarna Ilona och Rendez-vous blev också mycket framgångsrika på kappseglingsbanorna under hela 1910-talet. Ilona, som var ritad av K E Sjögren, gjorde bra ifrån sig på KSSS regattor och fick det Kungliga Segel Sällskapets ordförande m.fl. att ta en extra titt på SSB:s verksamhet. Det ledde till att vi fick många vackra priser till våra regattor och seglarna sporrades till allt flitigare deltagande i flera större regattor.
"Rendez-vous" heter båten. Hon förde 30 kvm segel. Bilden är tagen strax före Lidingö Runt-starten 1911. Den byggdes 1910 och inregistrerad i SSB 1911 av Bror J Berglund. Hon visade sig vara en mycket god kappseglare och skördade många priser till sin rorsman. Svenska Seglarförbundet bildades 1908. Sv.S.F. hade till året 1909 infört nya klassregler och Rendez-vous byggdes enligt de nya 30 kvm klassen och deltog i OS i Stockholm 1912.
Ilona 1911 kappseglare 38 kvm byggdes 1910 enligt de nya reglerna för 38 kvm kryssare, av bröderna Filip och Abbe Nygren SSB. Hon väckte stor sensation på KSSS kappseglingar i Sandhamn de första åren. Hon fick representera SSB i OS seglingarna 1912 i Nynäshamn och Sandhamn. Båten är ritad av den välkände båtkonstruktören K E Sjögren.
Bogsering ut till kappsegling
Bogsering hem från Furusund
När SSB avslutat söndagens kappseglingar på Värtan bogserades segelbåtarna in genom Ålkistan till hamnen vid Albano och Bellevue. Denna tradition utvecklades snabbt till ett allmänt skådespel som var mycket uppskattat av de kringboende vid Brunnsviken. Båtarna var illuminerade med lyktor i riggarna som reflekterades i vattnet i en oändlig rad av båtar. Musiken tonade ut över fjärden och samtidigt tändes lyktor och marschaller i många hus vid Ålkistan och Brunnsvikens stränder. När båtarna kommit in till hamnen brändes ett ståtligt fyrverkeri av som syntes över hela norra Stockholm. Med åren blev denna annonserade insegling något som hundratals människor ville se på nära håll och antalet nyfikna och festlystna åskådare växte. Nöjestillfällena vid sekelskiftet var inte så många och SSB drog mycket folk till sina höstfester, regattor och danskvällar.
Prisdomare den 17 sept 1911 var Leonard Thörnkvist, H J Lindkvist nere till vänster, i mitten Hagelin, J A Tall hamnbyggmästare, Leonard Eriksson till höger. Längst bak står Thornstedt. Tack vare J A Tall har våra kajer blivit stensatta och han medverkade också till att motorbåtsbryggorna kom till. Han blev SSB:s förste ständige ledamot 1910.
1912 var det OS i Stockholm och SSB deltog i seglingarna med flera båtar bl.a. en SK 30:a som L Eriksson byggt.
1914 bildades Brunnsvikens Yachtklubb och det beskrivs i årsboken att man hade skämtsamma kappseglingar på Brunnsviken och avslutade på Ulriksdals Värdshus. B.Y.K. som denna säregna klubb i klubben kallades, utgav en egen tidskrift som på ett mycket humoristiskt sätt beskrev medlemmar och händelser ur den oinvigde landkrabbans synvinkel. Redaktören Calle Söderstedt och B.Y.K:s ordförande Victor Wahlström var mycket nära vänner och utnyttjade varje tillfälle att häckla sina styrelsekamrater i moderklubben, dock med mycken kärlek till segelsporten och dess utövare. Denna tidskrift var den första i sitt slag som givits ut i Sverige och väckte mycken munterhet i alla seglarkretsar. KSSS styrelsegubbar fick sig ett gott skratt på SSB:s bekostnad. Men det bjöd vi på och nu ligger årgångarna säkert förvarade i riksarkivet. Ett exempel på innehåll är följande maningar: "Båt som seglar till krog, skall väja för båt som seglar från krog!" - "Båt som gått på grund, skall hålla undan för båt som går i rum sjö." o.s.v.
J H Lindqvist, kallad den gamle, i sin båt Gerda 1913. Det var en 30kvm kryssare av äldre modell, förmodligen en Lisbethbåt. Lindqvist kom med i SSB 1899.
X-et ur årsboken 1912, som byggdes på Lövholmsvarvet, Liljeholmen i Stockholm. Konstruktör var K A Sjögren. Konstruktör var K A Sjögren.
X-et 1916
"X" inregistrerades i SSB 1912 av H. Lychou. Det visade sig vara en nära nog oövervinnelig båt i 50 kvm-klassen de närmaste åren. Det har skrivits mycket om denna båt genom åren och om ryktet är sant, så finns hon kvar i Stockholm. John Magnusson, en annan av våra framgångsrika seglare, gastade åt Pelle Rinman som övertog båten några år. 1995 gick min far Sten Johansson och jag en sväng ner till Vikingarna vid hundudden. Vid kajen höll en ung man på och fixade med en M22a. Pappa frågade vad den hade för nummer. 93 svarade båtägaren. Aha, sa farsan. ”Don Carlos” ägd av Christensen på femtitalet! Det hade jag ingen aning om sa båtägar´n. Va kul att få reda på: Bredvid låg då en modifierad X-et. Kul igen!
Kappseglingarna utlystes i dagspressen och seglarpressen som fanns på den tiden. De var lite mer intresserade av att beskriva vad segelentusiasterna hade för sig till sjöss på helgerna då. Visst var det roligare läsning förr?
Gotthard Forsström 1922, med son och gastar i Skärgårds 55an, Wera V, nyinköpt från Göteborg.
I början på 1920-talet fanns flera stora båtar i SSB. Till exempel: 150:orna Cajana, Ebe och Titania. 95:orna Gerdny och Gain. 75:orna Stormfågeln, Britt-Marie, Blanka, Hilgun II, m.fl. Efter en titt i båtregistret kan man se att det fanns trettiotvå 22:or och femtio 30:or 1921. Bland dem finns många välkända namn som senare dyker upp i våra kappseglingsprotokoll.1921 håller SSB sin årliga regatta vid Södergarnsviken på Lidingö.
Britt-Marie 75 kvm 1922. Eventuellt var hon först en 95 kvm, det ser så ut i seglet.
"Fartygschefer" vid damkappseglingen 1929
Kanotseglarna var väldigt framgångsrika på kappseglingsbanorna i slutet på 30-talet och långt in på 40-talet. På 30-talet sopade SSB-arna hem det mesta vid Sandhamnsseglingarna och 1942 tog de också hem Gernandts Vandringspris för 3:e och sista gången. Rastapokalen tog de också. Flera kanotister har byggt sina egna båtar. Lennart Lising byggde sin C-kanot BUBB, Folke Lising byggde en C-kanot 1943 och Anders Jacksson byggde SSB:s första E-kanot 1941. Dessutom byggde ju Sven Erik Nordlöf en Olympiajolle. Curt Rindström och Folke Lising byggde senare varsin E-kanot, o.s.v. När Lennart Lising var som bäst i slag tog han SM-titeln vid Rasta 1944. Lennart fick Sv. Seglarförbundets plakett i brons och hör och häpna, en fåtölj. Dessförinnan hade han erövrat direktör Granholms minnespris och SSB:s poängpris för bästa representation 1942. Lennart, eller "Lempan" som vi kallar honom, var kanotsektionens mätningsman 1943. Listan skulle bli ännu längre om vi tar med allt som grabbarna hann med under sin kanottid men vi tillägger väl bara att många av kanotisterna gick över till Starbåtsklassen på 50-talet och fortsatte att skörda framgångar så länge de höll på. Nedan följer några bilder på kanoter och seglare från den tiden.
Naia III
1933 lyckas vi äntligen erövra skärgårdskryssarpokalen, efter många strävsamma försök. Oscar Steiner med sonen Erik till rors på SK 30:an Naia III lyckas med bedriften på SSS hemmabana vid Rasta. Året därpå återtar SSS pokalen vid SSB:s seglingar på Saxarfjärden.
Sten och Astrid Johansson i sin D-kanot 1936
Kanotsegling på Trälhavet 1948. SM arrangerades av SSB vid 50 års jubileum
Lennart Lising med C 67 "Bubb" som han vann SM med 1944. Han hade M22 nr 3 på 60-talet och senare en Vega. När han blev äldre cyklade han ofta ner till sin båt och bara satt i båten och cyklade sedan hem igen. Han myntade uttrycket: ”Även detta är en del av skärgården.
T Wickström i C 90 och Bengt Keijser.
SM för kanoter 1948 på Trälhavet.
Kurt Rindström, Curt Engqvist och Bengt Keijser 1943. De seglade B- C- och E-kanot.
På 50-talet hade starbåts- och M 22-gängen stora kappseglingsframgångar. Bilden ovan är Starbåtar som kappseglar 1952.
Starbåtsgänget. Thore Bengtsson, Torbjörn Wikström, Kurt Engström och Bengt Keijser 1954. På 1930-talet seglade de alla kanot.
Bland starbåtsseglarna märktes särskilt Tore "Målis" Bengtsson, Bengt "Kejsarn" Keijser och Torbjörn Wickström och bland M 22-seglarna "Rumba" Gunnar Eriksson, Rune Lundqvist, Nils Edberg, Hasse Forsman och Sten Johansson.
M22:or var en het klass även på 1960-talet.
På 1960-talet var det Folkbåtarna som drog till sig kappseglingsintresset och framgångsrikast var väl Pelle Wijkström, som tidigare seglat Neptunkryssare med stor framgång.
Bo Ridderfors, Folke Lising, Carl Lindgren, Curt Rindström och Yngve Lindén planerar "Ridderfors Race" på 1970-talet, familjesegling enligt LYS.
På 1970-talet samlades en hyfsad flottilj av IF-båtar och så kom ju Safirerna igång riktigt bra ända från början. Jan Anderberg m.fl. byggde sin Safir i Benkåken vid SS Vega 1971. Klassen växte till men kunde ännu inte segla svenskt mästerskap. 1973 arrangerade SSB det första riksmästerskapet för Safirerna. 1977 och 1979 blev Janne Anderberg riksmästare och 1997 tog Martin Holmgren den svenska mästerskapstiteln.
IF och Safir 1970-talets klassiker, här vid kvällskappsegling vid Ekhagen. Då fanns tio IF:ar och fem Safirer.
Framgångsrika kappseglare på 1980-talet Thore Bengtsson till vänster och Lasse Peiram till höger. I mitten sitter ordförande Bruno Bergkvist. Bruno seglade M22a på 60-talet. Foto är från 90-talet.
Kappseglingsbanor i början av förra seklet
Efter SSB:s bildande 1898 skedde en eskadersegling ut på Stora Värtan i den friska höstbrisen. Målet förlades till Limpholmen och här bereddes en bål med värmande innehåll och planer gjordes upp för kommande säsongs kappseglingar. Helt naturligt gick de första kappseglingarna ute på Värtan med samling på Limpholmen. Beroende på väder och antalet anmälda båtar samlades man även på Blomskär och vid Hällsundet. Förutsättningarna var ju också att ångsluparna med åskådare och funktionärer skulle kunna ta sig iland. Bogserbåtarna Excelsior och Gunnar, kunde ta ett stort antal passagerare och det fanns senare 3-4 st större slupar registrerade i SSB som kunde ta ut publiken från Albano och Bellevue. De första tio åren uppgick publikantalet ibland till 5-600 personer.
De första åren seglade vi på Brunnsviken och Stora Värtan. Lidingön Rundt utgick från Tranholmen vid Djursholm. På 10-talet flyttades tävlingarna ut till Högarnsfjärden och på Stora Värtan och utgick då från Limpholmen, Blomskär, Ekbackens brygga på Djursholm, Hällsundet vid Rydboholm användes också flera år efter sekelskiftet och prisutdelningen företogs i slottsparken. Vid SSB:s 15 årsjubileum 1913 bjöds flera segelsällskap in att delta i kampen om speciellt uppsatta vandringspris. Här tog vår mästerfotograf Oscar Norberg många förstklassiga bilder på starter, rundningar och det lustiga livet iland. Samt, vackra damer!
På 10-talet startade vi ofta från Snäckviken på Bogesundslandets sydvästra udde. På Storholmen som ligger strax intill, regerade då punschkungen Cederlund, som roat kunde iaktta spektaklet från sin punschveranda. Tydligen var det sevärt och det dröjde inte länge innan ett antal vackra pris kom till SSB:s disposition och tävlingsivern tilltog. Prisen hette Storholmarnas Hederspris. KSSS ordförande och skattmästare tyckte om våra båtbyggen och direktör Granholm och O´Konnor satte upp många vandringspris och pokaler.
Seglingsnämnden och funktionärer ombord på ångslupen Gunnar.
Banorna på Stora Värtan var vanligtvis en triangelbana som seglades ett eller två varv beroende på vindstyrka. Start och mål skiftade också beroende på vindriktning och överskådlighet för seglingsnämnd och publik. Oftast rundade man en utlagd flagg vid Kråkudden vid Näsby udde och vidare ner mot Blomskär och upp igen till Rydboholmslandets sydligaste spets.
Excelsior vid Bogesundsbryggan 1910-12
Bogesundsbryggan vid Högarnsfjärden omkring 1915. Här har SSB arrangerat kappseglingar sedan 1900 till 1920-talet, bl.a. utmaningsseglingar med äldre båttyper mot Vikingarnas SS. Bryggan var stor och användes vid prisutdelningar och dans och gav gott lä åt båtarna innanför. Ett vindskydd mitt på bryggan fick tjänstgöra som matplats och prisbord. Ångsluparna tog ut publiken från Albano och Ropsten. För SSB var det en lönande affär med dans och ångbåtsbiljetter.
Galanta damer på landgången. Bilden är från omkring 1908-10. Platsen ser ut att vara Limpholmen i Stora Värtan.
Snäckviken, som ligger söder om gården Frössvik, var ofta använd vid ostliga vindar. Här kunde man också duka upp sin medhavda picknickkorg i gröngräset. Viken är en idealisk badplats och den som behövde rengöra botten på sin båt kunde lätt lägga omkull skrovet på någon av de inre släta hällarna. Seglingsnämnden placerade sig ofta på det stora berget ut mot Storholmen och publiken kunde följa start och målgång med tillhörande tidutrop och salutskott.
Samling vid Snäckviken på Bogesundslandets sydvästra udde 1911. Valborg kom med åskådare och festdeltagare, som ofta kunde räknas i hundratal. Man slås här av tanken att det måste vara på den här tiden som skällsordet "söndagsseglare" måste ha fötts av någon irriterad storbåtsskeppare.
Folkliv på Excelsior 1910-11 i Snäckviken. Mässingsorkester förekom ofta vid SSB:s regattor. Här blandas kepsar, vegamössor, hattar, krikonpottor och stop. Publikintresset var stort ända in på 1920-talet.
Dansbanan vid Södergarnsviken 1924
1921 började SSB använda Södergarnsviken på Lidingö. Här uppfördes en dansbana och startplats med fasta ensstänger ut mot Askrikefjärden. Inne i viken fanns några träpontoner som inhyrts för att kunna ta iland åskådarmassorna. Även motorbåtsfolket var mycket aktiva under de här åren och idealtidstävlingarna genomfördes ofta med 40-50 deltagande båtar i olika klasser. 1925 övertog vår grannklubb SS Vega denna anläggning när köpet av vår klubbholme Getfoten var genomfört. Sträckningen gick ofta genom Granholmshålet och upp mot Velamsund. Flaggprickar lades ut i Tosbyfjärd och Solöfjärden, vidare ner till Kummelnäsviken och över Högarnsfjärden via Båtsmansmössan ner mot Bogesundslandet.
På 20-talet utgick några seglingar från Fredagsholmen, som lustigt nog ligger mellan Tisdan och Lördan, nära Tegelön på Värmdölandet. Bansträckningen var ungefär densamma som övriga seglingar på Högarnsfjärden.
Från och med 1925 gick de flesta tävlingarna med start från Getfoten, på Långholmsfjärden av praktiska och ekonomiska skäl. Vid större mästerskap dög naturligtvis inte denna innerfjärd. Bogsering av båtarna ordnades då ut till Trälhavet och Saxarfjärdarna. Efter genomförda seglingar samlades man igen på Getfoten för prisutdelning och traditionella nattövningar på vår suveräna dansbana. SM har arrangerats ett antal gånger för bl.a. kanoter och vissa ”mindre” klasser.
Samarrangemangen med Stockholms Yacht Klubb: SYK, var intensiva under 10- och 20-talen. SYK hade sin klubbpråm i sundet vid Sippsö. Västra Saxarfjärden var och är ju en av våra bästa inre segelvatten med tämligen jämna vindar oavsett vindriktning. När SSB vann skärgårdskryssarpokalen 1933 och stod som arrangör för nästkommande års seglingar var det naturligt att förlägga själva pokalseglingarna här.
Uthamnen vid sjöstugan kunde se ut så här 1924.
Nedtecknat av Christer Johansson 2010.